utdr.av ISSA av maiana stjerna

svensk under, lenger ned, og se også bogen GÅDER OMKRING JESU LIV FØR OG EFTER KORSFÆSTELSEN Af kirsten bang, via strubes, 1990.(udgått/udsolgt)

Forord
Gamle tekster og manuskripter afslører, at Jesus højst sandsynligt tilbragte mange år i Orienten. Bibelen tier om alle hans år mellem 13 og 29. Hele 16 år af hans liv er blevet fuldstændig overset i verdens måske mest "hellige" skrift. Hvordan er det muligt? Hvorfor står intet af dette i Bibelen? Er det bevidst søgt at skjule, at han rent faktisk søgte visdom fra en anden tradition og så alle religioner som udsprunget af et og samme grundlag? Ja, spørgsmålstegnene hober sig op, når man hører om "Issa" profeten, der kom til Orienten fra Vesten. Hans liv i Kashmir-regionen, hovedsageligt i Ladakh, er legendarisk, og traditionen lever stadig i dag om hans skæbne og eventyr. Af den grund har flere personer søgt at undersøge rigtigheden af disse udsagn.

En af de mest velrenommerede er russeren Nicholas Notovitch, journalist, som på eget initiativ tog den lange vej til Ladakh (lille Tibet) for selv at undersøge sagen. I 1894 udgav han en bog, der udkom i både fransk og engelsk oversættelse med bl.a. med titlen "Jesu Kristi ukendte liv". I den bog hævder Notovitch at have fundet en kopi af et gammelt buddhistisk manuskript, som specifikt angiver, hvor Jesus tilbragte sine "tabte" år - i Indien. Manuskriptet fandt han i Himi Kloster, beliggende omkring 40 km fra hovedstaden i Ladakh, Leh. Hémis er det største og mest kendte kloster i Ladakh. Det er godt gemt i en Himalaya-dal i en højde af omkring 3.500 meter. På grund af sin godt skjulte placering er det er et af de få klostre, der er undsluppet udslettelse af de invaderende kinesiske styrker. Manuskriptet hedder "The Life of Saint Issa: the Best of the Sons of Man". Det består af 244 vers, arrangeret i 14 kapitler. Nogle af de indholdet stemmer godt overens med Det Gamle og Nye Testamente; for eksempel det egyptiske fangenskab, israelitternes udfrielse gennem Moses (Mossa), Israels tilbagefald og romerske styre og endelig inkarnationen af et guddommeligt barn til fattige, men gudfrygtige forældre. Gud taler gennem barnets mund, og folk kommer fra hele verden for at lytte til ham.
Fortælleren springer hurtigt til Issas trettende år, hvor Bibelens historie slutter. Ifølge manuskriptet udgivet af Notovitch forlod Issa (Jesus) i hemmelighed sin fars hus og rejste østpå med en karavane af købmænd. Dette med det formål at perfektionere sig selv i det "guddommelige ord" og studere den Store Buddhas love.
Det siges, at Issa var fjorten år gammel, da han krydsede Sind, et område, der i dag ligger i det sydøstlige Pakistan, og bosatte sig der for en tid. Hans ry spredte sig vidt og bredt. Brahman-præster lærte ham Veda-skrifterne, lærte ham al undervisning, healing og udførelse af magi.

Issa brugte seks år på at studere og undervise på sådanne steder som Jagannath (sandsynligvis byen Puri på østkysten), Rajagriha, Benares og andre hellige byer i Indien. Han kom i konflikt med brahmanerne, fordi han underviste de lavere kaster og de kasteløse. Han nægtede at adlyde præsternes ordre (som i Israel), og der blev lagt hemmelige planer om at tage hans liv. Advaret af de kasteløse forlod Issa Jagannath-templet og satte kursen mod Himalayas skråninger i det sydlige Nepal, det sted, hvor Buddha havde ladet sig føde fem århundreder tidligere.

Seks år senere var Issa blevet "et perfekt redskab til at udtale de Hellige Skrifter". Han forlod derefter Himalaya og rejste vestpå, prædikede sit budskab mod afgudsdyrkelse undervejs, og vendte tilbage til Palæstina i en alder af 29. Derefter følger den i store træk historien om Bibelen helt frem til korsfæstelsen og opstandelsen.
Hele denne historie siges at være blevet optaget tre til fire år efter korsfæstelsen og er baseret på beretninger fra købmænd, der overværede begivenheden.

Et andet interessant dokument er det såkaldte Thomasevangelium (Acta Thomas fra 220'erne). Kort fortalt siges det, at apostlene, da de var i Jerusalem, delte verden op i forskellige områder, hvor de ville gå hen og forkynde evangeliet. Indien faldt til Thomas, som afviste, "Hvordan kan jeg, som er hebræer, gå blandt indianerne og forkynde sandheden. Jesus viste sig for Thomas og fortalte ham, at han ikke skulle være bange for at tage til Indien, for Jesu nåde ville altid følge ham på hans vandreture.
Thomas forlod til sidst, og han endte under en konge ved navn Gundaphoros. Han rejste vidt omkring i Indien, prædikede og havde mærkelige eventyr, og blev til sidst dømt til døden og spiddet af fire soldaters sværd.

I 1922 rejste en Swami Abhedananda til Hémis-klosteret for at finde ud af, om Nicholas Notovich faktisk havde fået en oversættelse af et gammelt buddhistisk manuskript. Han rapporterede senere, at en lama, der viste ham rundt i klostret, også bekræftede Notovichs historie og viste Abhedananda det manuskript, der dannede grundlaget for Notovichs bog om "The Life of Saint Issa". - Igen en bekræftelse på, at Jesus må have været der!

snarere tilføjes en vigtig brik i puslespillet af professor Roerich, som under sin flere år lange ekspedition i Himalaya støder på flere spor, der taler om, at Kristus er der.

"Hvis det nogle gange er svært at genkende bag den nuværende opfattelse af Buddha det statelige billede af Buddha, Verdenslæreren, er det så meget mere uventet at finde smukke optegnelser om Kristus i de tibetanske bjerge. Ikke desto mindre bevarer et buddhistisk kloster Kristi og lamaernes lære viser ham stor ærbødighed, ham, der levede og underviste her."
"Lamaer ved, at Kristus, der rejste gennem Indien og Tibet, henvendte sig til Shudraerne, til de ydmyge og fattige, ikke til Brahmanerne (præster) og Kshatriyas (krigerkaster). Lamaernes notater fortæller, hvordan Kristus priste kvinden - Verdensmoderen. Og lamaerne påpeger, hvilket syn Kristus havde på såkaldte mirakler."
Andre mennesker, såsom Madame Caspari, kom gennem meget mærkelige omstændigheder i kontakt med disse manuskripter, så det ser ikke ud til at være en engangsforeteelse, men derimod en ret massiv bevisbyrde, der peger på, at Issa virkelig er Jesus, og at han bestemt tilbragte en stor del af sit liv i Indien og Tibet.
Til sidst skal også nævnes Carl Levis værk "The Gospel of the New Age"(no-intro), (alt hele boka på eng.link) hvor igen samme historie optræder. Men denne gang refereres der ikke til nogen manuskripter, men til den såkaldte Akasha Chronicle. Det er for den, der kan tune ind i den højere sjælsbevidsthed, er alt allerede registreret, al viden bliver givet, og sandheden åbenbares, som den altid har været og altid vil forblive.

I denne bog, "The Legend of Issa", antager forfatteren, at Jesus overlevede korsfæstelsen, blev helbredt og derefter tog tilbage til det Indien, han havde været og besøgt i tidligere dage. Der er dog ikke meget grundlag for den antagelse for andre tekster. En forfatter, der ynder at citere Alice A. Bailey og den såkaldte Agni Yoga undervisning af Helena Roerich (Nicholas Roerichs kone), nemlig Torkom Saraydarian, siger i sin bog "Christ, Avatar of Love Sacrifice" følgende;
"Ceremonien for den fjerde indvielse tog syv timer at gennemføre, og den kulminerede på korset. Disciplene troede, at han var død, men da Josef af Arimatæa og Nikodemus undersøgte liget, var de dybt rørte over alt, hvad de så, at han stadig var i live. Josef af Arimatæa skyndte sig til Pilatus og bad om, at Jesu krop måtte blive taget hånd om, før soldaten brækkede hans knogler, for det var skik at brække knoglerne, før liget blev taget ned fra korset, som et bevis på, at livet var forladt den korsfæstede...
Efter at have fået tilladelse til at tage sig af Jesu krop, skyndte mange kvinder sig til stedet med helbredende urter og løsnede meget forsigtigt rebene, trak neglene ud af hans hænder og lagde ham på jorden. De spreder helbredende krydderier og salver på sårene og over hele hans krop for at få ham til at vende tilbage til sin normale bevidsthed efter sådan et frygteligt chok. Så lagde de liget i gravkammeret. De desinficerede hele hulen med aber og andre styrkende krydderier og balsamer, og nogle essenere, som var store helbredere, hjalp Josef og Nikodemus med arbejdet.
Tidligt næste morgen fandt disciplene ud af, at Jesus kunne bevæge sig og udtale nogle få ord. Da de så, at han var i live, knuste hans elskede disciples hjerter, og de hviskede grædende til hinanden: "Han lever." Dette ord gik fra discipel til discipel. Med stor glæde og mange tårer blev budskabet spredt til alle mennesker..
"Han er i live."
Mester Djwhal Khul siger, "Mesteren Jesus rejste sig fra graven; dødens lænker kunne ikke holde ham ...
Jesus levede sammen med sine disciple i yderligere elleve år og forberedte dem til deres store mission. Kristus viste sig ofte for dem og gav dem en esoterisk lære, der indviede dem i store mysterier. Da Jesus så, at hans disciple var klar til at bringe hans budskab til verden, selv på bekostning af deres liv, efterlod han dem i Jerusalem og tog til Indien. Han prædikede der i nogle år og efterlod sin krop i bjergene og blev snart genfødt i Tyana af kretensiske forældre. Han blev derefter navngivet Appolonius af Tyana.."

I sin bog "Heart of Asia" siger professor Nicholas Roerich; "Omkring ti km. fra Kashgar ligger Miriam Mazan, den hellige jomfrus gravsten. Legenden siger, at Miriam efter retssagen mod Jesus i Jerusalem flygtede til Kashgar, hvor hendes gravsted er markeret med en gravsten, som stadig er tilbedt i dag."
Også "muslimerne i Srinagar fortalte os, at Issa (Jesus) ikke døde på korset, men kun mistede bevidstheden. Disciplene bar i hemmelighed hans krop og helbredte ham. Senere kom Issa til Srinagar, hvor han underviste folket. Og der han døde. Gravstenen til Mesteren er i en kælder i et privat hus. Det siges, at der er en inskription, der siger, at Josefs søn blev begravet her. I nærheden af gravstenen siges det, at mirakuløse helbredelser finder sted, og duftende aromaer fylder luften."

Til sidst vil jeg med disse indledende linjer ikke på nogen måde antyde, at den kommende tekst hævder at afbilde virkeligheden. Det er, som forfatteren selv bevidner, en "roman", der søger at skildre en forestillet livsskæbne for Jesus efter hans overlevelse på korset på Golgata. Det er dog interessant at bemærke, at mange navne og steder stemmer godt overens med ovenstående udsagn, og at det derfor heller ikke er "tilfældigt", at det er tilfældet. Forfatteren har selv studeret mange af disse kilder grundigt, inden han skrev teksten.

Information og citater hentet fra følgende bøger:
Notovitch, N. The Unknown Life of Jesus Christ på https://www.gutenberg.org/ebooks/29288
som også er gemt på denne pc som ukendt liv af Jesus Kristus.txt
(se allersidst i dette dokument)
Profet. E.C. Jesu tabte år
Roerich, N. Shambala og Asiens hjerte
Saraydarian, T. Kristus, offerkærlighedens avatar

Stjärnsund i juni 1992 Erik Åhrberg

BOKEN TALMUD JMMANUEL BEKREFTER SAMME.

introduktion
I morgen ville vandringen starte. I morgen begyndte en ny æra i hans liv; kampen for bare at være menneske. Guds søn opstod, men Menneskesønnen levede!
Han var klar over, at alt, hvad der var sket, var en indvielse – det højeste og sværeste et menneske kunne gennemgå. Spiralen var fuldendt, livets spiral, hvis spids først betød en overgang, for derefter straks at danne en ny spiral med nye, anderledes forhold. Døden var blevet til genfødsel i et hurtigere tempo end normalt.
Han vendte sig om og så væk mod klostret Carmel. Han mærkede bjergets ru overflade under sine fødder og hans hænder kærtegnede det bløde mos, hvor han sad og hvilede sig. Han ville savne sit hjemland, selvom det behandlede ham så dårligt. Tårer af sorg, blandet med glæde steg i hans øjne. Han levede! Han havde ændret sin identitet, men han var i live, og han ville vidne om Faderens nåde og almagt til en anden tid på Jorden.

Han huskede intet fra de sidste timer på korset. I begyndelsen havde det været usigeligt smertefuldt. Han havde følt både lidelse og smerte før, men nu var det dobbelt, flerfoldigt. Hele Golgata var fyldt med hans lidelse. Det gjorde så ondt, ikke kun i hele min krop, men at se alle de elskede ansigter lide med ham uden at kunne gøre noget for at lindre hans smerte. Det helvede, han ikke ville indrømme, var der overalt omkring ham. Hans mors tårer regnede lige ind i hans hjerte, hvor de brændte som ild. Maria Magdalenes øjne var dybe brønde af medlidenhed og kærlighed. Hans smerte var også hendes. Hans barndomskærlighed Maria af Bethany råbte sin fortvivlelse, rev hendes hår og tøj, skreg som et vildt dyr, indtil hun blev taget væk af sine venner. Apostlene var hans sørgende børn. Deres kamp for at holde ham oppe var større end deres eget mod.
Han var stadig ved bevidsthed, da de to andre korsfæstede fik brækket benene. Han vidste, at hvis det skete for ham, kunne han ikke vende tilbage. Var det sådan som Faderen ville have det? I et par korte øjeblikke troede han, at det hele var uigenkaldeligt. Så skreg han også sin smerte ud. Så sank han ind i en slags drømmetilstand, lys, brændende, kærlig og til sidst så sublim, at Faderens øjne mødte hans i et enkelt talende, skælvende øjeblik.

Det barmhjertige slør kaldet 'død' var let viklet om hans pande. Men sløret blev igen svøbt af ham. Han vågnede. Det var mørkt i hvælvingen så mørkt som en lille olielampe. Kære Josef af Arimatæa og Nikodemus, lægen og disciplen, knælede på begge sider af ham. De smurte helbredende salver på hans sår, og duften af balsamico-urter stod tyk og tung i den fugtige hvælving.
Han åbnede øjnene og smilede til sine venner. Han prøvede at bevæge sig, men det gjorde frygteligt ondt. Nikodemus formanede ham til at være stille.

- For en gangs skyld, Herre, må du adlyde OS, ellers kan det gå galt! han advarede - men han smilede. Vær stille og følg mit råd, og du vil snart blive rask og se dine disciple igen
- Men vagterne udenfor... gispede den syge mand.
- Vi har taget hånd om dem, forsikrede Josef med et grin i stemmen. Vi gav dem noget i vinen, der gør, at de får en usædvanlig god søvn! Vi er dog nødt til at komme ud herfra hurtigst muligt.
To unge præster fra Essenernes Broderskab hjalp med at flytte ham ud på en båre til det ventende æsel og venner, som ville tage ham væk.

Så satte præsterne sig på hver side af den store sten, der var rullet væk fra indgangen. I deres brede, hvide, lange kapper lignede de englene, som de dagligt kaldte på i deres bønner. Det var også meningen. Da folket næste morgen kom til kirkegården, ville de unge essenere med deres blotte tilstedeværelse og en tom grav vise, at Guds Søn var opstået til sin Fader i det herlige Himmerige I mellemtiden ville de "døde" er blevet bragt til et sikkert sted, hvor han blev passet og hvilet.

Hans "genfødsel" måtte være omgivet af et mystisk skær, for Kaifas havde spioner overalt. Han må anses for død indtil
han kunne forlade landet, det var en betingelse for hans mulighed for at overleve. Selv hans disciple fik ikke at vide, at hans krop var lige så levende som hans sjæl. Han viste sig for dem og genoptog undervisningen i fyrre dage, men så troede de, at han var en æterisk form fra åndeverdenen, derfor måtte de ikke røre ved ham, ikke komme for tæt på. Det føltes smertefuldt, fordi han elskede dem alle så højt. Nogle få blev iværksat på et senere tidspunkt. Det var ikke muligt at holde på nogen hemmeligheder for Johannes eller for Tomas. Deres øjne så det faste kød, de helede sår og de svagheder, som han stadig var plaget med længe efter helbredelsen.

Han forstod, at han måtte "opstå". Der var allerede rygter om, at den "levende" Kristus viste sig i synlig skikkelse for sine disciple. Ordet spredte sig hurtigere end vinden blandt de troende, der sørgede over hans "død". Det var let for det samme rygte at nå kredse, der ønskede at se ham død. Det kan være farligt. I sin ungdom havde han rejst rundt i Indien – hvor han havde tænkt sig at tage hen igen. Der havde han erhvervet sig magisk viden såvel som gammel visdom. En god tryllekunstner kunne gøre sig selv usynlig ved at danne en tåge eller tågekroppe omkring sin person. Det var også muligt at blive svagt synlig, som var man gennemsigtig, midt i tågen.
Dette er, hvad han gjorde på den fyrretyvende dag. Opstandelsen var fuldendt.

Derefter rejste han sammen med sin mor og nogle venner, både mænd og kvinder, til Carmel i det nordlige Palæstina. Der havde ypperstepræsten givet ham bestemte ordrer om at stifte familie. Han havde været tøvende - meget tøvende. Det var dog nødvendigt for ham at blive et helt menneske og bedre tilpasse sig et nyt liv. Han var bange for, at den viden, der stadig hvilede i hans indre blomstrende have, ville forsvinde, hvis for stærke bånd til det jordiske. Men den gamle Hierofant havde set strengt på ham og sagt:
- Giv liv til livet, min søn. Tag Livet med dig på din rejse og lær at forstå mennesket også ud fra de mange aspekter af det jordiske liv. Lad Livet give dig nyt liv og lad Faderen også virke der, her og nu og alt i fremtiden. Gå din vej i fred, mester. Glem hvem du har været, men ikke hvem du ER.
Solen gik ned i en kaskade af rød, pink og violet. Den dækkede bjergtoppene med sit rosafarvede guld. Solen gik ned over hans gamle liv - i morgen ville den stå op over hans nye. Han rejste sig og børstede det bløde mos af. Det føltes køligt og frisk fugtigt under fingrene. Han holdt et lille stykke af det og stak det i sit bælte som et minde.
Klostret lå stort og massivt i skumringen. Det rummede en god del af hans barndom, hans ungdom og nu den lange bedring efter korsfæstelsen. Det var også en smerte at forlade det.
Men det var en følelse, han var bedre behandlet med end jordisk kærlighed! Med et suk gik han langsomt op mod klostret, til et nyt jordisk liv, til et nyt fædreland og til en tilværelse i skyggen af Faderens strålende Øje.

svensk under. Svensk pdf se også om samme tema: https://rune.galactic.to/lydboker/2020/gaader_omkr_JesuLiv/kirstenBang_gaaderOmkringJesuLiv_utdr.pdf
lyd filer i mp3 av denne over

förord

Urgamla texter och manuskript avslöjar all Jesus med största sannolikhet tillbringade många år i Orienten. Bibeln tiger om alla hans år mellan 13 och 29. Hela 16 år av hans liv har fullkomligt förbisetts i världens kanske mest "heliga" skrift. Hur är detta möjligt? Varför står intet av detta i bibeln? Har man avsiktligt sökt dölja att han faktiskt sökte visdom från en annan tradition och såg alla religioner såsom stammande från en och samma grund? Ja frågetecknen hopar sig när man får höra talas om "Issa" profeten som kom till Orienten från Västerlandet. Hans liv i Kashmirområdet, främst i Ladakh, är sägenomspunnet och traditionen är än idag levande kring hans öden och äventyr. Av den anledningen har ett flertal personer sökt undersöka sanningshalten i dessa utsagor.

En av de mest välrenommerade är ryssen Nicholas Notovitch, en journalist, som på eget bevåg begav sig den långa vägen till Ladakh (lilla Tibet> för att själv undersöka saken. År 1894 publicerade han en bok som kom ut i såväl fransk som engelsk översättning med titeln "Jesus Kristus Okända Liv". I den boken hävdar Notovitch att han funnit en kopia av ett uråldrigt gammalt Buddistiskt manuskript, som uttryckligen säger var Jesus tillbringade sina "förlorade" år - i Indien. Manuskriptet fann han i Himi-klostret, beläget ungefär 40 km från huvudstaden i Ladakh, Leh. Hémis är det största och mest välkända klostret i Ladakh. Det ligger väl undangömt i en dalgång Himalaya på ungefär 3.500 meters höjd. På grund av sitt väl undangömda läge är det ett av de få kloster som undgått förintelse av de invaderande kinesiska styrkorna. Manuskriptet har namnet "Den Helige Issas Liv: den Bäste av Människosöner". Det består av 244 verser, ordnat i 14 kapitel. En del av innehållet överensstämmer väl med det Gamla och det Nya Testamentet; t.ex. den Egyptiska fångenskapen, befriandet av Israeliterna genom Moses (Mossa), Israels tillbakagång och Romerska härskarväldet och slutligen inkarnationen av ett gudomligt barn till fattiga, men gudfruktiga föräldrar. Gud talar genom barnets mun och människor kommer från hela världen för att lyssna till honom.

Berättaren hoppar snabbt till Issas trettonde år, där Bibelns berättelse upphör. Enligt det manuskriptet som Notovitch publicerade, lämnade Issa (Jesus) i hemlighet sin faders hus, och reste österut med en karavan av köpmän. Detta med syfte att fullända sig i det "Gudomliga Ordet" och för att studera den store Buddhas lagar.

Det sägs att Issa var fjorton år gammal när han överkorsade Sind, ett område som idag ligger i sydöstra Pakistan och där slog han sig ner för en tid. Hans rykte spreds vida omkring. Brahman-präster undervisade honom i Veda-skrifterna, lärde honom all undervisa, hela och utföra magi.

Issa tillbringade sex år med att studera och undervisa på sådana platser som Jagannath (troligen staden Puri på östkusten), Rajagriha, Benares och andra heliga städer i Indien. Han kom i konflikt med Brahmanerna för att han undervisade de lägre kasterna och de kastlösa. Han vägrade att finna sig prästernas påbud (liksom i Israel) och man umgicks med hemliga planer att ta hans liv. Varnad av de kastlösa lämnade Issa Jagannath-templet och begav sig till Himalayas sluttningar södra Nepal, den plats där Buddha fem århundraden tidigare hade låtit sig födas.

Sex år senare hade Issa blivit "ett perfekt instrument för uttalande av de heliga skrifterna". Han lämnade då Himalayas och reste västerut under det att han predikade sitt budskap mot avguderi på vägen och återvände till Palestina vid en ålder av 29 år. Därefter följer den i stora drag Bibelns berättelse ända fram till korsfästelsen och återuppståndelsen.

Hela denna berättelse påstås ha nedtecknats tre till fyra år efter korsfästelsen och grundas på redogörelser från köpmän som bevittnade händelsen.

Ett annat intressant dokument utgör det såkallade Thomas-evangeliet (Acta Thomas från 220-talet). I korthet sägs att apostlarna, när de var i Jerusalem, delade upp världen i olika områden dit de skulle gå och predika evangeliet. Indien föll på Thomas lott, vilken avböjde, "Hur kan jag som är hebré vandra bland indier och utropa sanningen. Jesus visade sig för Thomas och sade att han inte skulle vara rädd för att fara Indien, ty Jesu nåd skulle ständigt följa honom på hans vandringar.

Thomas gav sig småningom iväg och han hamnade under en konung vid namn Gundaphoros. Han reste vida omkring i Indien, predikade och råkade ut för underliga äventyr och dömdes slutligen till döden och spetsades av svärd från fyra soldater.

År 1922 reste en Swami Abhedananda till Hémis-klostret för att utröna om Nicholas Notovich verkligen hade erhållit en översättning av ett gammalt Buddhistiskt manuskript. Han rapporterade senare att en lama som visade honom runt på klostret också verifierade Notovich's berättelse och visade det manuskript för Abhedananda som utgjorde grunden för Notovich's bok om "den Helige Issas liv". - Återigen en bekräftelse på att Jesus måste ha varit där!

Ytterligare en viktig pusselbit läggs av professor Roerich, vilken under sin flera år långa expedition i Himalayas träffar på ett flertal spår som talar om att Kristus varit där.

"Om det är svårt att bakom den nuvarande föreställningen om Buddha ibland kunna igenkånna den ståtliga bilden av Buddha, Världsläraren, så är det så mycket mera oväntat att i de Tibetanska bergstrakterna finna vackra nedteckningar om Kristus. Likväl bevarar ett Buddhistiskt kloster Kristi undervisning och lamor visar honom stor vördnad, han som levde och undervisade här."

"Lamor känner till att Kristus, som reste igenom Indien och Tibet, vände sig till Shudras, till de ödmjuka och fattiga, inte till Brahmanerna (prästerna) och Kshatriyas (krigarkasten). Anteckningarna från lamorna uttalar hur Kristus lovprisade kvinnan - Världens Moder. Och lamor påpekar vilken syn Kristus hade på såkallade mirakler."

Andra personer, som Madame Caspari, kom att genom mycket märkliga omständigheter få kontakt med dessa manuskript, så det tycks inte vara en engångsföreteelse, utan snarare en ganska så massiv bevisbörda som pekar på att Issa verkligen var Jesus och att han förvisso tillbringade en stor del av sitt liv i Indien och Tibet.

Till sist bör också nämnas Carl Levis verk "Den Nya Tids-ålderns Evangelium" (link) där återigen samma historia framkommer. Men denna gång hänvisas ej till några manuskript utan till den såkallade Akasha-krönikan. Dvs. för den som kan tona in sig till den högre själsmedvetenheten finns allting redan nedtecknat, all kunskap blir en given och sanningen uppenbarar sig så som den alltid har varit och alltid skall förbli.

I denna bok, "Legenden om Issa" utgår författaren från att Jesus överlevde korsfästelsen, helades och därefter begav sig tillbaka till det Indien han i tidigare dagar hade varit och besökt. Det antagandet finns det däremot ej så stor grund för andra texter. En författare som gärna citerar Alice A. Bailey och den såkallade Agni Yoga-undervisningen av Helena Roerich (Nicholas Roerich's maka), nämligen Torkom Saraydarian, säger emellertid i sin bok "Kristus, Kärleksoffrets Avatar" följande;

"Ceremonien kring den fjärde Invigningen tog sju timmar att genomföra och den kulminerade på korset. Lärjungarna trodde han var död, men när Josef av Arimatea och Nikodemus undersökte kroppen blev de starkt rörda av all de fick se att han fortfarande var i livet. Josef av Arimatea skyndade sig till Pilatus och bad om all få omhändertaga Jesu kropp innan soldaten skulle krossa hans ben. Det var nämligen en sedvänja att benen skulle krossas innan kroppen togs ned från korset, som et bevis på att livet hade lämnat den korsfäste. ...

Efter det att tillåtelse erhållits att ta hand om Jesu kropp, skyndade sig många kvinnor till platsen med helande örter och löste mycket försiktigt upp repen, drog ut spikarna ur Hans händer och lade Honom på marken. De spred ut helande kryddor och salvor på såren och över hela Hans kropp, för att förmå Honom att återvända till sitt normala medvetande efter en sådan fruktansvärd chock. Därefter lade de kroppen i grav-kammaren. De rökte hela grottan med abe och andra stärkande kryddor och balsam, och några Esséer som var stora helare hjälpte Josef och Nikodemus med arbetet.

Tidigt nästa morgon fann lärjungarna att Jesus kunde röra sig och yttra några ord. När de fick se all Han levde, brast hjärtana på Hans älskade lärjungar och de viskade i tårar till varandra "Han lever." Detta ord gick från lärjunge till lärjunge. Med stor glädje och många tårar spreds budskapet till alla människor..

Mästaren Djwhal Khul säger att, "Mästaren Jesus steg upp ur graven; dödens kedjor kunde inte hålla Honom...

Jesus levde med sina lärjungar i ytterligare elva år och förberedde dem på deras stora mission. Kristus visade sig ofta inför dem och gav dem en Esoterisk undervisning som initierade dem stora mysterier. När Jesus såg att Hans lärjungar var redo att bära ut Hans budskap till världen, till och med på bekostnad av sina liv, då lämnade Han dem i Jerusalem och begav sig till Indien. Där predikade Han under några år och lämnade sin kropp i bergstrakterna, samt återföddes mycket snart i Tyana utav Kretanska föräldrar. Han fick då namnet Appolonius av Tyana.."

I sin bok "Heart of Asia" säger professor Nicholas Roerich; "Ungefär tio km. från Kashgar ligger Miriam Mazan, gravstenen för den Heliga Jungfrun. Legenden berättar att efter rättegången mot Jesus i Jerusalem, så flydde Miriam till Kashgar, där platsen för hennes grav är utmärkt med en gravsten, som än idag tillbedjes."

Också, "berättade Muslimerna i Srinagar för oss att Issa (Jesus) inte dog på korset utan bara förlorade medvetandet. Lärjungarna bar i hemlighet bort Hans kropp och helade Honom. Senare kom Issa till Srinagar där Han undervisade folket. Och där dog Han. Gravstenen till Mästaren finns i en källare i ett privathus. Det sägs att en inskription finns där, som säger att Josefs son begravdes här. I närheten av gravstenen sägs det att mirakulösa helanden äger rum och välluktande aromer uppfyller luften."

Till sist vill jag med dessa inledande rader inte på något sätt antyda att den kommande texten gör anspråk på att skildra verkligheten. Den är som författaren själv intygar en "roman" som söker skildra ett tänkt levnadsöde för Jesus efter överlevandet på korset i Golgata. Emellertid är det intressant att konstatera att många namn ocb orter väl stämmer överens med ovanstående utsagor och att det således heller inte är någon "slump" att så är fallet. Författaren har själv ingående studerat många av dessa källor innan hon skrev texten.

inledning

I morgon skulle vandringen börja. I morgon började en ny epok i hans liv; kampen att bara bli människa. Gudasonen var uppstånden men Människosonen levde!

Han var medveten om att allt som skett varit en invigning - den högsta och svåraste en människa kunde genomgå. Spiralen hade blivit fullbordad, livsspiralen vars spets först betydde en övergång, för att sedan omedelbart bilda en ny spiral med nya,annorlunda förutsättningar. Döden hade blivit en pånyttfödelse i ett snabbare tempo än det vanliga.

Han vände sig om och tittade bort mot klostret Karmel. Han kände bergets skrovliga yta under sina fötter och hans händer smekte den mjuka mossan där han satt och vilade. Han skulle sakna sitt hemland trots att det behandlat honom så illa. Tårar av vemod, blandat med glädje steg upp i hans ögon. Han levde! Han hade bytt identitet, men han levde och han skulle ännu en tid på Jorden få vittna om Faderns nåd och allsmäktighet.

Han mindes inte någonting av de sista timmarna på korset. I början hade det varit outsägligt plågsamt. Han hade känt både lidande och smärta förr, men nu var det dubbelt, flerdubbelt. Hela Golgata var fyllt av hans lidande. Det gjorde så ont, inte bara i hela kroppen, men att se alla älskade ansikten som led med honom utan att kunna göra något för att lindra hans plågor. Det helvete han icke ville erkänna fanns där, runt omkring honom. Hans mors tårar regnade rakt in i hans hjärta, där de sved som eld. Maria Magdalenas ögon var djupa brunnar av medlidande och kärlek. Hans smärta var också hennes. Hans bamdomskärlek Maria från Betania skrek ut sin förtvivlan, slet sitt hår och sina kläder, skriade som ett vilt djur till dess hon togs bort därifrån av vännerna. Apostlarna var hans sörjande barn. Deras kamp för att hålla honom vid mod var större än deras eget mod.

Han var ännu vid medvetande när de två andra kors-fästa fick sina ben krossade. Han visste att om det skedde med honom så kunde han inte återvända. Var det så Fadern ville ha det? Under några korta ögonblick trodde han att alltsammans var oåterkallerligt. Då skrek även han ut sin smärta. Sedan sjönk han in i en slags drömtillstånd, ljust, brinnande, kärleksfullt och till sist så sublimt, att Faderns ögon mötte hans i ett enda talande, skälvande ögonblick.

Den barmhärtiga slöjan som kallades "död" sveptes lätt kring hans panna. Men slöjan lindades åter av honom. Han vaknade. Det var mörkt i gravvalvet så när som på en liten oljelampa. Den käre Josef av Arimatea och Nikodemus, läkaren och lärjungen, knäböjde på var sin sida om honom. De smorde helande salvor på hans sår och doften av balsamiska örter stod tät och tung i det fuktiga valvet.

Han slog upp ögonen och smålog mot vännerna. Han försökte röra sig men det gjorde fasansfullt ont. Nikodemus förmanade honom att hålla sig stilla.

- För en gångs skull, Herre, må du lyda OSS, annars kan det gå illa! varnade han - men han smålog. Var stilla och följ mina råd så kommer du snart att bli frisk och återse dina lärjungar

- Dem har vi tagit hand om, försäkrade Josef med skratt i rösten. Vi gav dem något i vinet som gör att de får en ovanligt god sömn! Vi måste dock härifrån snarast.

Två unga präster från Esséernas Brödraskap hjälptes åt med att flytta ut honom på en bår till den väntande åsnan och vännerna som skulle föra honom därifrån.

Därefter satte sig prästerna på vardera sidan om den stora stenen som rullats bort från ingången. I sina vida, vita, långa mantlar liknade de Änglarna som de varje dag kallade på i sina böner. Det var också meningen. När folket kom till kyrkogården nästa morgon skulle de unga esséerna med sin blotta närvaro och ett tomt gravvalv visa att Gudasonen uppstått till sin Fader i det härliga Himmelriket.Under tiden skulle den "döde" ha förts till en trygg plats där han fick vård och vila.

Hans "återfödelse" måste omges med ett mystiskt skimmer, eftersom Kaiphas hade spioner överallt. Han måste gälla som död till dess att han kunde lämna landet, det var ett villkor för hans möjlighet till överlevnad. Inte ens hans lärjungar fick veta om att hans kropp var lika levande som hans själ. Han visade sig för dem och återtog undervisningen under fyrtio dagar, men då trodde de att han var en eterisk skepnad från andevärlden.Därför fick de icke röra vid honom, inte komma för nära. Det kändes smärtsamt eftersom han älskade dem alla så högt. Några få blev invigda vid en senare tidpunkt. Det gick inte att ha några hemligheter för Johannes eller för Tomas. Deras ögon såg det fasta köttet, de läkta såren och de svagheter han ännu var behäftad med en lång tid efter botandet.

Han förstod att han måste "uppstå". Redan gick rykten om den "levande" Kristus som visade sig i synlig skepnad för sina lärjungar. Ryktet spreds snabbare än vinden ibland de trogna som sörjde hans "död". Det var lätt att samma rykte kunde nå kretsar som önskade se honom död . Det kunde bli farligt. I sin ungdom hade han rest omkring i Indien - dit han åter tänkte begiva sig. Där hade han inhämtat magiska kunskaper tillika med urgammal visdom. En duktig magiker kunde göra sig osynlig genom att bilda en dimma, eller dimkroppar omkring sin person. Det gick också att bli svagt synlig, som om man var genomskinlig, mitt inne i dimman.

Därefter reste han tillsammans med sin mor och några vänner, både män och kvinnor, till Karmel i norra Palestina. Där hade øversteprästen givit honom bestämda order att bilda familj. Han hade varit tveksam -mycket tveksam. Det var dock nödvändigt för att han skulle bli en hel människa och bättre kunna anpassa sig till ett nytt liv. Han var rädd att den kunskap som ännu vilade i hans inres blomstrande trädgård skulle försvinna vid alltför starka band till det jordiska. Men den gamle Hierofanten hade sett strängt på honom och sagt:

- Ge liv åt Livet, min son. Tag med dig Livet på din vandring och lär dig att förstå människan även ur det jordiska livets många aspekter. Låt Livet ge dig nytt liv och låt Fadern verka även där, här och nu och allt framgent. Drag dina färde i Frid, Mästare. Glöm vem du har varit men inte vem du ÄR.

Solen gick ner i en kaskad av rött, rosa och violett. Den täckte bergens toppar med sitt rosenfärgade guld. Solen gick ner över hans gamla liv - imorgon skulle den gå upp över hans nya. Han reste sig upp och borstade av den mjuka mossan. Den kändes sval och friskt fuktig under fingrarna. Han behöll en liten tuss av den och stack den i bältet som ett minne.

Klostret låg stort och massivt i den tilltagande skymningen. Det inrymde en god del av hans barndom, hans ungdom och nu den långa återhämtningen efter korsfästelsen. Att lämna det var också en smärta.

Men det var en känsla han handskades bättre med an den jordiska kärleken! Med en suck gick han sakta upp mot klostret, till ett nytt jordeliv, till ett nytt fädernesland och till en tillvaro i skuggan av Faderns strålande Öga.

förord

inledning

Jesus Lived in India